Xanthopteryx

Och i förrgår blev det ännu en tur, denna gång till både lamor, hällristningar, gamla stenhuggartrakter, bokskogar och manvarg på nära håll! Omgivningarna döljer verkligen många guldskatter och överraskningar, och det är främst på grund av just geocaching man hittar och tar sig till dessa, och som manvargen var mera ett fall av felnavigering mellan två burkar som ledde oss dit. Eller, fel och fel, på kartan såg det bra ut  men så händer det ju att kartan och verkligheten inte alltid stämmer fullt överens och då är det tyvärr allt som oftast verkligheten som är det som gäller. Stenhuggerier förresten, det finns det sjukt mycket av. På sina håll är klipporna fullständigt sönderhuggna! En gigantisk miljöförstöring som samtidigt bidrar till ett mycket säreget landskap och på de flesta håll en rikare flora och fauna tack vare all skrotsten som bidrar med gömhålor och små springor för rötter och annat som behöver fäste. Det hade verkligen varit intressant att vara här då, och se hur allt var på den tiden (slutet av 1800-talet fram till drygt mitten av 1900-talet). Människorna som slet i stenbrotten, miljön, ljuden, dofterna, ...

 

I veckan tog vi en skön tur ute i blötan. På med Helly-Hansenregnstället, matsäcken packad och sedan in i myggiga regniga blötskogar och upp på snorhala klippor. Faktiskt redigt skönt! Och självklart, det var ju några cachar som skulle tas även där. Promenaden tog ett antal timmar, kanske inte främst på grund av avstånden utan då det är ganska kämpig miljö på sina håll. Raka vägen kan ju vara hundra meter men däremellan finns det ju skrevor, klyftor, lodräta väggar, småträsk och annat som sätter käpparna i hjulen, och vips har de hundra meterna tagit minst en halvtimme, för att inte tala om när man ska tillbaka efterpå.

Vi råkade även på några mysiga vindskydd där vi tände på en liten lägereld och intog en del av den medhavda matsäcken. Helt klart mysigt att sitta och lyssna på regnet som strilade runtikring och eldens sprakande, emedan man själv sitter torrt och blir välrökt vid vissa ogynsamma vindriktningar.

Utsikten från många av de klippor och små berg som finns i dessa krokar är ju bara helt otrolig ibland! Synd bara att det är så inihelsike kämpigt att ta sig opp på de flesta ställen, men man får ju definitivt lön för mödan.

Hittade även lite husrester av något som jag ännu ej vet vad det är. Hittade inget i RAÄ så ska höra med Länsstyrelsen och se om de känner till det. Intressant med den stenlagda halvcirkeln som omgärdar grunden.

 

En av många vackra platser i stockholm är naturreservatet Kyrksjön. Där har många morgnar, dagar och kvällar tillbringats, och det allra helst med något ätbart till alla de fåglar som håller till där under stora delar av året. Vintertid är det dock mest skridskor eller bara knata på isen som gäller.
Bara att gå runt sjön är en upplevelse anser jag. På ett varv stöter man på helt olika miljöer, från gräsmarkerna till nästan träskartad sumpmark med mangroveliknande trädrötter. Numera finns det spänger på de mest översvämningsdrabbade platserna men innan visste man aldrig om det skulle gå att ta sig runt torrskodd. Med cykel var det bara att dra opp benen och chansa på att ingen rot eller sten låg i vägen under vattnet.
Rekommen verkligen alla som har möjlighet att besöka platsen - ett av stockholms minsta naturreservat, och om du geocachar så finns det en hög burkar även på denna plats.

 

Vi tog en liten korttur hemmavid för någon vecka sedan. Hade en ologgad burk en bra bit bort, promenadmässigt. Det finns väg, men någon har haft det dumma omaket att sätta en bom i vägen så apostlahästarna var det enda rimliga medlet som stod till buds. Möttes av ett stort fält fullt av hjortar och rådjur! Riktigt häftigt att se så många på en gång. Fanns även ett stort jakttorn som gav en underbar utsikt över vidderna.

 

Tja, vad säger man - det bjuder ju helt klart på lite spänning och utmaningar att geocacha ibland.

I dag tog vi en tur för att städa lite cachar, däribland Bay of the Dead. Vägen dit gick fint, med lite skinn på näsan, driv på hjulen och antagligen löjligt med tur. Marginalerna var inte de bästa (mera av typen Noll) med bortspolade delar av vägen och buskar och stenar på sidan. VI tog oss i allafall fram (prova måste man ju!) och parkerade på lämpliga tiotalet meter från cachen.

Letade upp burken samt betraktade den näraliggande jurtjyrkogården innan vi började med steg ett: Vända bilen. Inte helt lätt, men runt gick det och så tillbaka. Bad frugan att filma för kunde vara kul att visa hur vägen såg ut. Det var dock inte planerat att visa det så noggrant utan hade väl kanske varit lämpligare att bara låta teoretiska svårigheter synas, snarare än praktiska...

Men men, utmaningar som sagt, och här är resultatet. Löste sig som tur är tämligen kvickt även om det nog var än mer matjord i fickorna än mot uppfarten. Skrapade skönt gjorde det under bilen också =)

Bilen, en Mazda 6, är jäkligt bra på mycket, men markfrigången är ju kanske inte av högsta klass så att säga. Kanske hade det varit bättre att införskaffa en fyrhjulig terränggrej men vad fasen, då försvinner ju en del av spänningen!

 

När man är ute och jagar de små burkarna händer det ju att man råkar på intressanta, roliga, udda, märkliga eller bara fina platser. Så skedde för ett tag sedan när vi var ute. En morgonjakt på en nyutlagd burk tog oss till fina hästhagar. En annan, till en gammal burk så där var inte lika bråttom, ledde fram till vad som nog måste vara det häftigaste rävgryt jag varit med om! Helt gigantiskt stort!!! Vi gick och letade in-/utgångar ett bra tag och fann åtskilliga, låååångt ifrån varandra. Här är en av de som hade den helt klart mäktigaste jordhögen utanför.

Man kan också råka på vad som verkar vara en lekplats för den yngre generationen. Riktigt kul att se, och vilket enormt jobb de måtte lagt ned! Hoppas det får vara ifred så inga ligister kommer och förstör. Huruvida föräldrarna känner till var deras möblemang är eller inte är något som är för mig okänt, men man kan ju hoppas att de gör det. =)

 

...så blev det bättre!

 

En geocachingtur i skogen, i regnet, och vid en plats hittar vi överraskande vindskydd med eldningsmöjligheter!

Redigt mysigt att sitta där och känna värmen stråla medan den medhavda smörgåsen blev uppäten.

 

Att cacha kan helt klart bjuda på allehanda upplevelser. Allt ifrån trånga rör, mörka gångar, höga träd, taggiga buskar, kallt vatten, vackra utsikter, fula cachar, tråkiga gömmor, finurliga gåtor, extremt kluriga gömmor och som här, en mycket välarbetad gömma som kan göra vem som helst glad!

 

Efter att ha besökt käftis för underhållet av matsalsmöblerna så kände jag att jag ville göra något när jag ändå hade åkt en bit (har 3,5 mil drygt till 'min' tandläkare) och vad passade då bättre denna soliga dag än att plocka några burkar i ett närbeläget naturreservat/strövområde.

Ett par timmars skön promenad renderade till slut sju hittade och en icke hittad (som jag är helt säker på har försvunnit, antagligen på grund av någon klåpare som råkat hitta burken och sedan tyckt att den där ska man leka med och inte lämna där den låg *morr*).

 

Den första var en riktig höjdare, bokstavligt talat (sista bilden eftersom puckoblogg inte vill lägga den bilden först).

Nu blev det inget foto på mig där, men lånar detta från loggen av cachen. Jag körde dock inte med stege utan nyttjade min viga *harkel* kropp till att svinga (klamra) mig upp utan hjälpmedel.

Riktigt skön utsikt där oppe!

 

Lite senare passade jag på att nyttja promenadsällskapet till att lokalisera en burk. Bättre att någon annan blir blöt än jag om det nu skulle vilja sig illa =)

 

 

I går tog jag och syrran en tur en bit bort för att beta av en hög geocachar, prydligt formade som ett B på kartan.

Redigt skön väg dit, som gick att åka på med lite finess och jäklar anamma, trots låg markfrigång (skrapade bara någon enstaka gång =).

På plats möts vi av härliga ängar och sedan en fantastisk skog som skiftade utseende enormt beroende på var man var! Gamla bruksmarker, sprickdalslandskap, tallhedar, sumpmarker med mera.

Vandringen påbörjas och burkar plockas i tämligen rask takt. Mitt i det hela möts vi av en hel flock höglandsboskap av stor modell! Riktigt coolt!!!

Fast misstänker å det starkaste att de hittat ut ur den närbelägna inhägnaden, men syntes inte gå någon nöd på de där i skogen. Mat och vatten fanns det ju gott om. =)

Vid matsäckspausen studerade vi den fantastiska himlen med sina ovanligt vackra och målande cirrus som i snabb takt drev förbi. Avslutningsvis blev det även lite trädklättrande, så som sig bör. Vem kan inte motstå sådant?

Summa sumarum 23 cachar vilket får anses helt okej.

 
(hur fasen får man bilderna att inte hamnat helt kajko?!)

 

En av alla geocachingturer hamnade här nere, i underjorden, till en gammal upplagsplats där man rullade in järnvägsvagnar med transformatorer på som därmed stod skyddade och kunde försörja omgivande järnvägsnät med el utifallatt markstationerna slogs ut, bombades eller vad man nu kunde tänka sig skulle hända.

Två stora rum finns, varav detta är det ena. I änden, längst bort, finns steke och två fläktar. Stegen leder upp till fläktrummet och där leder en annan stege vidare upp till en gång som går till ett av lufttornen, och där kan man i sin tur ta ännu en stege till ovanjord.

Detta ställe har stått övergivet i årtionden och åter årtionden, och trots detta snurrade fläktarna (av självdraget) ljudlöst! Det kan man kalla kvalitet!

Extremt faschinerande plats som jag gärna återbesöker!

 

Geocaching tar dig till platser du inte visste fanns, helt klart!